Historia 20 år
Östersocknens Byalag
Förord.
Östersocknens Byalag firar i år sitt 20 års jubileum.
Syftet med byalaget skulle vara att främja kunskapen om hembygden,
sociala och kulturella förhållanden och dess utveckling, utge
publikationer och delta i hembygdsforskning.
Med facit i hand kan man konstatera
att byalaget under Kaj Ole Nyroos 20-åriga ordförandeskaphunnit med en
hel del till fromma för Östersocknen. Det har varit många och säkert
också svåra beslut , men han har ”lotsat skutan” med säker hand.
Byalaget har haft en vittomspännande verksamhet under åren. Byalaget
har ett eget byalagshus, egen brygga, simstrand och dansbana. Om man
betänker att allt arbete har gjorts på idéell bas är det med glädje
och stolthet man kan konstatera att mycket kan uträttas om viljan och
sammanhållningen finns.
Min förhoppning är att byalaget
allt framgent skall verka som en sammanhållande faktor i Östersocknen
och bidra till att kommande generationer får insikt och kunskap om sin
hembygd och känna gemenskapen med alla åldrar.
Östersocken i februari 2004
Marlene Sjöblom
medlem i byalaget
Bildande av ett Byalag i Östersocknen.
I mars 1984 fick alla östersocknare ett upprop i postlådan
om intresse fanns att bilda ett byalag och bygga en dansbana, i så
fall skulle man möta upp den 1 april hos Kaj Ole Nyroos i Horsholma.
Trots snöstorm och trafiksvårigheter mötte 17 personer upp och 20
personer hade anmält sitt intresse per telefon.
Det beslöts enhälligt att upprätta
en stiftelseurkund, förslag till stadgar och registrera föreningen.
En interimstyrelse valdes bestående
av: Kaj Ole Nyroos
ordförande
Göran Jansson vice ordförande
Regina Henriksson sekreterare och kassör
Roland Sjöblom medlem
Marjatta Isaksson medlem
Lars Sundblom suppleant
Börje Gustavsson suppleant
Medlemsavgiften bestämdes till
20,-mark
På mötet beslöts att planera för
byggandet av en dansbana redan till midsommaren 1984 och att utse
lämplig plats för densamma samt anordna insamling och lotterier för
finansieringen. Det beslöts också att byalaget skulle överta ansvaret
för midsommarstångens skötsel och iordningsställande.
Flygande start.
Det blev en flygande start för interimstyrelsen. Redan vid
mötet den 9 april stod det klart att dansbanan skulle byggas nere vid
Kullholm. Arrendekontrakt på 30 år skrevs den 19 april med markägarna.
Byalaget deltog med tio andelar i Kullholmsvägen. Ett kostnadsförslag
för dansbanan om 10.000,- hade tagits fram. Man tänkte ta ett banklån
för att kunna påbörja arbetet omedelbart, men insamlingen bland
medlemmarna gav så bra resultat att banklån ej behövdes. Elektricitet
till Kullholm skulle få tas med kabel från Gustavsro. Arbetet med
banan skulle göras på talko av medlemmarna.
Vid ett allmänt möte i Bönehuset
föredrogs stiftelseurkund och förslaget till stadgar vilket godkändes,
och det beslöts att låta registrera byalaget.
Varje styrelsemedlem hade gått med
insamlingslista i sin respektive by och samlat in 8.140, 80 mark till
startkapital.
Nu blev det bråttom, midsommaren var nära. Den 28 april ordnades
städtalko på Kullholm och den 12 maj gjöts plintarna till dansbanan.
Under ledning av Kaj Ole Nyroos påbörjades bygget den 2 juni. Sällan
har man sett å många flitiga ”gubbar” som då. Det spikades dagar och
kvällar och lagom till midsommaraftonen stod dansbanan färdig och
också ett litet hemlighus uppe på berget. Det var dock inte bara
”gubbarna” som jobbade flitigt. Kvinnorna ordnade med kaffe och bullar
åt arbetsfolket, band kronor till midsommarstången och hjälpte till
där det behövdes.
Så kom då midsommaraftonen. Det var
folkfest i Östersocknen med både gamla och unga. Det var en speciell
stämning då stången restes och flaggan gick i topp. Efter att ha
sjungit ”Ålänningens sång” och ”När solen tänder sina strålar”,
vandrade alla till Kullholm. Där ståtade den nybyggda dansbanan, prydd
med unga björkar, som ett litet smycke i kanten av lövskogen.
Ordföranden Kaj Ole Nyroos höll invigningstalet och som sig bör skulle
bandet klippas och banan förklaras invigd. Runar Sundblom från
Skogboda fick hedersuppdraget att klippa bandet och även öppna dansen
med sin Anna-Lisa, då han var den enda som varit med på alla
talkotillfällen då banan byggdes. Det dansades ringlekar med barnen
och serveringen av korv, kaffe och hembakt bröd skedde från ett
provisoriskt presenningstält. Dansen pågick sedan till solen gick upp.
Midsommaraftonen var och har sedan
dess varit medlemmarnas fest med gratis inträde, dock har även gäster
varit välkomna.
Den första sommaren ordnades även
ett par allmänna danser på banan samt en träff för medlemmarna. Så var
det första året till ända.
Medlemmar.
Beslöts att som medlem antaga person som bor i Östersocknen
eller har anknytning via släktskap. Under det första verksamhetsåret
hade byalaget 198 inskrivna medlemmar och medlemsavgiften var 20,-
mark.
Medlemsantalet har under åren
varierat mellan 170 – 200 medlemmar.
Från 1994 behövde ej barn under 16
år betala medlemsavgift.
En stadgeändring gjordes 1999 så att
även icke östersocknare kunde bli s.k. stödjande medlemmar med rätt
att närvara vid medlemsfestligheter men dock inte med rösträtt.
Medlemmar fick också rätt att hyra dansbanan och Bystugan för egna
fester för en fastslagen hyra, även partytält kan numera hyras.
Mark- och fastighetsägare.
Genom ett gåvo- och legoavtal med
markägarna övertog byalaget de två kvarvarande väderkvarnarna i
Horsholma och Sommarö 1989 , för att kunna restaurera och bevara dem.
Byalaget hade i och med dansbanan en
plats till samvaro sommartid, vintertid fanns dock ingen lämplig lokal
som träffpunkt. 1989 anhöll byalaget till kommunstyrelsen om att få
överta Sanda skola till byagård, men fick nej då en snickerirörelse
var verksam i huset som ej så lätt kunde hitta en annan lokal. 1990
blev byalaget erbjudna att köpa Markusas mangårdsbyggnad i Skogboda
som byagård. Planerna var så långt gångna att köpebrevet var klart att
undertecknas då ägarna ångrade sig.
Men 1997 fick byalaget två nya
erbjudanden om köp. Dels den då nerlagda Sandaboden med tillhörande
brygga av Föglö Handelslag samt det gamla bönehuset i Sanda av Lisbeth
och Kenny Fellman. Vid årsmötet 28 mars beslöts att satsa ordentligt
och köpa in bägge fastigheter vilket också verkställdes under året.
Det viktigaste var att få en egen brygga i denna del av östersocknen.
Senare ordnades en tävling om vad f.d. Sandaboden skulle heta och det
vinnande förslaget blev ”Amalias” efter den första köpmannen i
butikens historia. Ett legoavtal skrevs på 50 år om bönehusets tomt,
huset som länge kallats ”Bystugan” i folkmun fick behålla namnet. Nu
var byalaget fastighetsägare., med stora ekonomiska åtaganden och ännu
större arbetsbörda innan projektet kunde föras i hamn.
Vid lantmäteriförrättningen vid
Amalias inlöstes även tillandningen av byalaget.
Idéella arbeten.
Andra verksamhetsåret var det åter
full fart med bräder, hammare och spik på Kullholm. Då byggdes ett
serveringshus invid dansbanan. Arbetsvilligheten var stor bland
medlemmarna, både män och kvinnor deltog med liv och lust. För att
besökare skulle ha möjlighet att sjövägen ta sig till Kullholm
behövdes också en brygga att angöra vid, den byggdes i bolag med de
som hade båthus där.
Det blev en andhämtningspaus efter
de första hektiska åren, bord och bänkar snickrades dock till
dansbanan. Men nya projekt var på kommande. Planer fanns att försöka
bevara och restaurera de båda kvarvarande väderkvarnarna i Horsholma
och Sommarö för eftervärlden. Arbetet med själva kvarnstommarna
påbörjades, de brädades om, målades och fick nya tak. Kontakt togs med
”kvarnexperten” Berglund i Geta som lånade ut ritningar till vingarna.
Under vintern 1989 byggdes löpare och vingar till båda kvarnarna vid
Näversholma snickeri. De monterades på under våren och kvarnarna var
åter i dugligt skick.
Ingalunda sinade arbetslusten trots
det. Efter flere danstillfällen på banan med regn och dåligt väder tog
idéerna fart, kunde man möjligen bygga ett tak över alltihopa? Robert
Sjöblom gjorde ritningar och 1990 ekade åter hammarslagen på Kullholm.
Nu hade man tak över huvudet och hängde man pressenningar längs
sidorna kunde det blåsa och regna hur mycket som helst, det var både
torrt och ombonat.
Fem föreningar på Föglö lät bygga
egna marknadsbord 1993. Där deltog även byalaget med arbete och
kostnad för ett bord.
Under de följande fem åren gjordes
inga större arbeten, blott sedvanligt underhåll av de ägodelar
byalaget skaffat sig.
Byalaget blev fastighetsägare.
Men 1997 kom en ny era in i
byalagets historia. Då blev byalaget fastighetsägare på riktigt, med
både Bystugan och Amalias. Bägge husen var i stort behov av
renovering. Man började så smått med att reparera det mest akuta vid
Amalias medan diskussionerna gick höga om vad man egentligen skulle ha
dessa båda hus till och vilken funktion de skulle ha i framtiden.
Bryggan som hörde till Amalias var dock en mycket viktig del i
ägandet, vilket alla var överens om. Så småningom togs beslutet att
koncentrera sig på Bystugan och försöka renovera den innan förfallet
blev ännu större. Tisdagskvällarna under sommaren 1999, och likaledes
somrarna sedan dess, har varit talkokvällar på Bystugan. Det gamla
tegeltaket plockades bort, takstolarna riktades, nytt undertak
spikades innan en plåtslagarfirma gjorde nytt plåttak över hela huset.
Sedan revs all brädslåning på två av ytterväggarna och ersattes med
ny, och hela huset målades i en vacker röd färg. Alla ytterfönster
runt hela huset skrapades och målades och en ny trappa gjordes.
Utedass och ett nytt vedlider har också byggts. Underhållsarbeten och
målning har gjorts jämsides på Amalias, strandboden, bryggan och
kvarnarna. Bryggan har förstorats med en uteplats med bord och bänkar
och en liten simstrand har anlagts invid, vilken har varit enormt
populär.
Arbeten inomhus i Bystugan har också
gjorts. Den gamla predikstolen togs bort samt en del av bänkarna i
stora salen, köksinredningen revs och ersattes av en annan, dock
begagnad, vilken skänktes till byalaget, och vatten drogs in.
Renoveringen av köket har gjorts med lejd arbetskraft för att
underlätta för den idéella arbetsgruppen. Nu väntar renovering av
innerväggarna och elinstallation för värme, och sedan har byalaget en
fungerande lokal att sammankomma i under alla årets månader.
Aktiviteter.
De tre första åren anordnades en
isfest, tre allmänna danser per sommar plus midsommardansen.
Flunderfest på Algersö för medlemmarna anordnades de två första åren.
Alla fem byar, Brändö och Sanda som en by, fick vardera i uppdrag att
anordna en av festerna per år enligt ett rullande schema. Årets första
evenemang var fastlagsbrasan som eldades i Sanda på fastlagstisdagen
och den traditionen har hållit i sig sedan dess. Sedan kom isfesten
som hölls i mars, på Bofjärd, de tre första åren. I strålande
vinterväder anordnades pimpelfiske, pulk- och kälktävlingar, skytte,
slädfärder för barnen, servering m.m. Isfesterna var mycket
välbesökta. Så kom då fyra år utan is, därefter anordnades en
friluftsdag på Kullholm istället under några år, med olika tävlingar,
korvgrillning och trevlig samvaro. Så småningom minskade
publikintresset och den senaste friluftsdagen anordnades 1997.
Byalaget har också hållit i arrangemangen kring kommunlunken några
gånger.
Den första sommardansen på banan
hölls i mitten på juni under sex års tid, men då det ofta var ganska
kallt på kvällarna före midsommar så falnade intresset och dansen
drogs in. Midsommarfirandet har däremot blivit tradition, med
stångresning på Högholm, lotteri, servering och dans på Kullholm för
medlemmarna, utom 2002. då blev det ingen dans på midsommaraftonen då
det var svårt att få funktionärer till den. Det kändes snopet att inte
samlas på Kullholm efter stångresningen, så redan året därpå var
ordningen återställd.
Under tio års tid anordnades också
en onsdags- och en fredagsdans för allmänheten. Men undan för undan
minskade publiktillströmningen, fredagsdansen fortsatte ännu några år
men 1999 togs beslutet att upphöra med de allmänna danserna. De bar
sig inte längre ekonomiskt.
Däremot har grisfesten, som
introducerades 1987 på Kullholm, blivit en obruten tradition. Den är
endast för medlemmarna och ev. gäster till dem. Då äts grillad gris
med olika tillbehör, det sjungs och dansas tills solen går upp. Många
trevliga program har under åren roat medlemmarna, kanske sandabornas
magmimik och Spice Girls var det som skrattades mest åt, ett visst år.
Shoppingresor till Stockholm på
hösten hörde till aktiviteterna några gånger i början av byalagets
verksamhet, men det blev ingen tradition. En och annan teaterresa har
det också blivit.
Ett par julmarknader har byalaget
anordnat och likaså ett par visaftnar. Vad som däremot blev
återkommande under de första åtta åren var ”Staffanssången”. Den gick
till på så sätt att på natten mellan julannandagen och jultredjedagen
vandrade ett manligt sångargäng från gård till gård och sjöng
”Staffan”. Seden att sjunga ”Staffan” är mycket gammal och härrör sig
från den tiden då ungdomen inte hade så mycket egna medel att använda
till sina sammankomster. De gick i stället runt i byarna och sjöng och
tiggde samtidigt ljus, bröd, fisk och vad ät- och drickbart det gick
att få. Det användes sedan på tredjedagskvällen då ungdomarna ställde
till fest i någon storstuga. Nu tiggde dessa nutida sångare inte
något, men de förväntade sig naturligtvis att bli ordentligt
förplägade, vilket de också blev.
Vad fanns att göra då sommardanserna
inte längre var inkomstbringande och medel behövdes? Då kläcktes idén
om att ordna en sommarfest vid Amalias, ett strandparty. Platsen nere
vid sjön var ju perfekt en vacker sommardag. Man kunde komma med båt
och man kunde anordna roddtävlingar m.m. Sagt och gjort. Medlemmar
från alla byar hjälptes åt med arrangemangen. Det ordnades stort
lotteri, program, tävlingar, loppis och försäljning av allt som hör
till livets nödtorft. Det togs inget inträde men förutsattes att
publiken skulle spendera pengar på lotter, mat och dryck. Det blev
succé. Nu har strandpartyt blivit byalagets viktigaste inkomstkälla
och succén har hållit i sig i sju år hittills. Cirka 400 personer
brukar besöka festen varje sommar.
Midsommarstången.
Midsommarstången på Högholm blev i
och med byalagets bildande, dess ansvar. Redan år 1906 restes Föglös
första midsommarstång på Högholm i Sommarö. Den hade då ett annorlunda
utséende än idag. Då fanns inte några granna kronor utan en riskvast i
änden av tvärslåarna och en i toppen, vilket är brukligt ännu i några
skärgårdskommuner. Abel Jansson målade vimpeln, som var av trä, i
grönt, rött och vitt, det som sedermera har blivit Östersocknens
färger. Stången flyttades ett par gånger under åren, men från 1930 och
tills idag står stången uppe på berget Högholm.
Nya stommar till kronorna gjordes
1988 och 1997 ersattes den gamla stången med en ny. Byalagets damer
har varje vår samlats i Bystugan för att binda nya kronor. Gun-May
Jansson har i många år, långt före byalagets bildande, ansvarat för
att kronorna har blivit klara till midsommaraftonen.. Hon har gjort en
stor kulturell gärning för hela Östersocken.
Förr bands kronorna med silkespapper
men då färgen upplöstes efter första regnet och ett nytt
färgbeständigt material, fiberväv, fanns att få, användes det numera.
På midsommaraftonsförmiddagen samlas man vid Högholm för lövning av
stången. Oftast är det kvinnor och barn som plockar asplöv, vilket har
körts dit före, och binder lövband. Männen streckar lövbanden på
stången och kronorna med Finlands, Ålands, Sveriges och Östersocknens
färger hängs på. Allt är klart för stångresningen senare på kvällen.
Ett lotteri med många vinster finansierar materialet till stången.
Efter stångresningen hissas Ålands flagga i topp och det hurras och
sedan sjungs ”Ålänningens sång” och ”När solen tänder sina strålar”
det är en tradition som borde få fortleva. Man får hoppas att den nya
generationen känner historiens vingslag och fortsätter att smycka
midsommarstången på Högholm.
Medelanskaffningar.
Flera stora insamlingar har gjorts,
både av penningmedel och stock för att få virke och annat material
till renoveringarna som har utförts. Vid varje festtillfälle har
mindre lotterier anordnats. Banklån togs vid inköpet av fastigheterna.
Detta lån har kunnat betalas tack vare de stora lotterier som
anordnats vid Amalias strandpartyn och även av all annan försäljning
vid dessa tillfällen.
Medlemsavgifterna utgör en årlig
inkomst. Östra Socknens Marthaförening har bidragit vid flera
tillfällen, vilket är hedersamt. Bidrag har också influtit från
Museibyrån för renoveringen av kvarnarna och Bystugan. Även Föglö
lantmannagille deltog med medel till renoveringen av kvarnarna.
En del donationer har byalaget också
fått mottaga. Under åren har också många medlemmar, firmor och även
andra, sponsorerat med lotterivinster, försäljningsvaror och även
deltagit i annonskostnader, vilket har varit ytterst värdefullt för
ekonomin.
Tack vare ett oförtröttligt arbete
med att samla in medel på alla sätt, är byalaget skuldfritt i dag och
har möjlighet att kunna ha lejd arbetskraft för att få en del arbeten
utförda.
Samhällsengagemang.
Byalaget har även engagerat sig
socialt genom att bidra till alarmsystem i pensionärslägenheterna i
Hemgården, med delkostnad för anskaffande av parabolantenn till
omsorgshemmet, till cancervård och till de boendes midsommarfirande på
Hemgården och omsorgshemmet Nygård. Även FUF har fått bidrag till
renovering och till nya bord i Vikingaborg.
Kultur.
För många år sedan hade en
ägonamnsinventering gjorts i Östersocken. Från Svenska
Litteratursällskapets arkiv i Helsingfors beställdes kopior av denna
inventering 1994. Den kopierades och laminerades till ett ex för varje
by i Östersocken. Den finns tillgänglig hos en i varje by bofast
person.
1995 fick byalaget en anhållan från
kulturnämnden i Föglö om byalaget skulle kunna ta ansvar för Gloskärs
fornminnesområde. Då Gloskärs spetälskehospitalsområde ligger inom
Östersocknen beslöts att ta ansvar för skötseln av detsamma. Området
hade röjts och gjorts iordning för besökare för många år sedan, men
hade ej skötts om under senare år och blivit oframkomligt. Rolf
Sjöblom har sedan övertagandet fungerat som syssloman för området.
Fiskevård.
Gäddyngel har utplanterats i flera
omgångar runt Östersocken.
Dokumentation.
Byalagets verksamhet finns
dokumenterat med bilder i ett album, som, då Bystugan är färdigt
renoverad kommer att finnas där. Alla Amalias strandpartyn finns
dokumenterade på CD och kan lånas av medlemmarna.
En 80-års historik gjordes av Rudolf
Jansson 1986 om midsommarstången i Sommarö.
Sammanfattning.
Inom medlemskåren finns ett brett
yrkeskunnande vilket har utgjort en viktig stomme för byalagets
framgångar. Detta gäller bland både kvinnor och män, alla har sitt
kunskapsområde. Det måste framhållas att många av medlemmarna har lagt
ner hundratals timmar med arbete för byalaget under åren. Det är inte
bara männen som jobbat idéellt. Kvinnorna har bakat tusentals bullar,
kakor och pannkakor, kokat hundratals liter kaffe, servat
arbetsfolket, vikt och sålt lotter, tiggt vinster, ordnat program och
varit allmänt aktiva inom alla områden. Man måste ge alla, både män
och kvinnor, en eloge för allt arbete de gjort till fromma för hela
Östersocken.
Annons:
Grunt i båthuset eller vid bryggan? Kolla
www.muddra.se